Allt om Kebnekaise

Kebnekaise är det högsta berget i Sverige och således den högsta punkten i norra bergsregionen, från Abisko till Sarek. Toppen består av en glaciär, och varierar därför i höjd beroende på tid på året och vilken karta man kollar på. På den detaljerade Kebnekaisekartan är höjden 2004 meter angiven men de senaste åren har toppen sjunkit med 6-7 meter.

Översikt:

Mycket av landskapet runt om Kebnekaise utgörs av nationalparker som med sina många vandringsleder och längdskidspår är populära resmål. Kebnekaise är det högsta berget i ett större bergsområde mellan Nikkaluokta och Abisko. Sydväst om Kebnekaise ligger stora sjöfallets nationalpark och nordost om berget finns ett flertal stora skyddade skogsområden.

Namnet Kebnekaise härrör från det lulesamiska giebnne (kittel) och gájsse (hög och spetsig fjälltopp). Det var ursprungligen namnet på det närliggande fjället Tolpagorni, som bättre stämmer in på beskrivningen om en kittelformad topp, men till synes rådde viss förvirring bland lantmätarna om vilket berg som avsågs.

Kebnekaise har tre stora toppar. Sydtoppen är den högsta och består av en glaciär ovanpå en stenig platå. Den mellersta, Nordtoppen, är marginellt lägre och den nordliga, Kebnepakte, är den lägsta. Det finns många glaciärer i området.

Den södra toppen kan nås av bergsklättrare med mer eller mindre vanlig vandring och en del scrambling på den västra leden. Guidade turer tar vanligtvis den kortare östra leden över en glaciär med lite klättring. Den tredje vanligen använda leden, Durlings led, ansluter sig till västra leden från Kungsleden. Nordtoppen är betydligt svårare att nå och kräver färdigheter i bergsklättring och säkerhetsutrustning.

Trots att vandring på Kebnekaise är relativt lätt under normala förhållanden för säsongen, bör farorna inte underskattas. Beroende på temperatur och snömängd, kan stegjärn behövas för att nå toppen av glaciären. Att halka på glaciären kan vara dödligt (ett 300 meter högt fall på östra sidan) och dåligt väder kan orsaka andra dödliga misstag. Kebnekaise är det högsta berget i Europa så långt norrut. Tarfala forskningsstation, belägen på Kebnekaisemassivets sluttningar, har uppmätt de starkaste vindarna i Sverige: 81 m/s.

Klimat:

Området ligger cirka 150 km norr om polcirkeln, trädgränsen går vid 600-800 m höjd.

Nikkaluokta ligger på 500 m höjd och är en av Sveriges kallaste bosättningar, med dagliga medeltemperaturer på cirka −15 °C i januari och 13 °C i juli. Liksom i alla bergsområden kan vindarna vara starka och vädret kan förändras snabbt.

Den vanliga säsongen för bestigning pågår från slutet av juni till början av september. Det kan fortfarande finnas tillräckligt med snö i början av säsongen för att göra vandringen till toppen något tradig.

Det finns märkta skidspår längs Kungsleden under vintersäsongen. Skidåkning i Kebnekaisemassivet är vanligt på våren, men riskerna för mindre erfarna vandrare är mycket större än på sommaren. Anläggningarna är vanligen stängda mitt i vintern, men det finns åtminstone minst ett rum vid varje stuga att ta skydd i om det skulle behövas.

Flora och fauna:

Eftersom området ligger så långt norrut är förhållandena för flora och fauna tuffa. Trädlinjen befinner sig på endast 700 meters höjd. Blockterräng är vanligt förekommande, inte minst i de högre dalarna där camping, som en konsekvens, kan vara problematisk.

Området är inte lika levande som Sarek, men inte desto mindre har det en rik arktisk flora och fauna. Under vintern går många av djuren antingen i ide under snön eller så flyttar de till varmare områden. Endast ihärdiga djur som järv och fjällräv är aktiva under vintern, då de jagar fjällripa och ibland renar som har misslyckats med att vandra nedåt till skogarna.

Förvånande nog så har Kebnekaisemassivet inte belönats med nationalparkstatus. Försök att göra det till en nationalpark har mött starkt motstånd från den lokala befolkningen. Därför förekommer en del jakt i området, som gör det svårare att få se områdets stjärnor, såsom älg, järv och lodjur. De jagas för sitt kött eller för att skydda renskötseln.

Renskötseln är mycket utbredd i området. Det finns flera platser i utkanten av Skanderna där man under sommaren samlar renarna för årliga uppgifter. Så har det varit i århundraden. Det finns också en stark fiskekultur här under sommaren, och på vintern fortsätter fisket genom pimpelfiske. Samerna lyckas till och med sätta ut nät under den metertjocka isen. Den fisk som fiskas i huvudsak är fjällröding.

Hur kommer man dit?

Nikkaluokta ligger 65 kilometer från Kiruna, där järnvägen går till Stockholm, Luleå och Narvik. Abisko ligger 50 kilometer norr om Kebnekaise och nås via Malmbanan och E10, som går mer eller mindre parallellt mellan Luleå och Narvik via Kiruna. Det finns nattåg till Stockholm. Kiruna har också en flygplats med dagliga flyg till och från Stockholm.

Det går bussar från Kiruna till Nikkaluokta, men inte under vintern.

Kungsleden från Abisko går förbi den västra kanten av Kebnekaisemassivet längs Tjäktjapasset. Det finns flera vandringsleder till Nikkaluokta från olika platser, varav flera ansluter sig till Kungsleden.

Kebnekaise fjällstation på leden mellan Nikkaluokta och Kungsleden är en vanlig utgångspunkt för expeditioner till Kebnekaise. Guidade turer startar härifrån. Avståndet mellan Nikkaluokta och Kebnekaise fjällstation är 19 kilometer med vandring.

Avgifter och tillstånd:

Besökare som inte är erfarna bergsklättrare borde gå en guidad tur. Läs mer om Swetts guidade turer här: www.swett.se/kebnekaise

Vi rekommenderar att barn är minst 10 år gamla och åtföljs av en vuxen om de ska bestiga berget.

Mat och boende:

Det finns restauranger i Nikkaluokta och på Kebnekaise fjällstation. Det finns möjlighet att laga mat i de flesta stugorna och vissa fjällstugor har även butiker där de säljer konserver, några av dessa butiker accepterar bara kontant betalning. Du bör åtminstone ha tillräckligt med proviant för att vänta ut en storm i en stuga eller i ditt tält. Ett campingkök kan vara användbart.

Förutom Nikkaluokta fjällstation och Kebnekaise fjällstation finns det flera stugor och kojor i området. Det finns campingplatser vid de bemannade stugorna med grundläggande faciliteter.

Säkerheten först:

Även om det inte är ett särskilt krävande mål så har Kebnekaise många av de faror som associeras med bergsbestigning: glaciärer, branta sluttningar, snabbt omväxlande väder, starka vindar och låga temperaturer. Att gå vilse i dimma eller snö kan leda till allvarlig fara. De som inte kan bedöma riskerna eller hantera en försämrad situation bör inte bestiga berget på egen hand.